derivering är grejen
Det var fint vid sjön, jag kom faktiskt hem innan solen hunnit gå ner.
Jag hostar, och varje gång jag hostar tänker jag på fina Johan. För Hanna sa att jag skulle.
Då känns det faktiskt lite bättre..
äckelpaddan, kom till mig!
Hanna tröstade mig genom att berätta att jag trots allt fått hostan på en trevlig väg, och det är sant.
Nog om det.
Inatt, när jag låg där och stirrade i taket kom jag och tänka på en sak jag inte tänkt på på hur länge som helst.
Jag tänkte på hur jag brukade leka med Fanny som bor uppe i backen.
Vi byggde hoppbanor för våra imaginära hästar, vi klappade kaniner, vi cyklade och hade allmänt roligt mest hela sommrarna. Ibland var hennes syster Frida också med.
En dag, en sensommareftermiddag byggde vi en koja precis över stengärdet bakom systrarna Bengtssons hus. Uppe i skogen letade vi stenar att ha till stolar och andra viktiga saker i vår primitiva koja.
Frida hittade den bästa, som vanligt.
Precis lagom stor, len och fin utan ett spår av äcklig mossa.
Med gemensamma krafter tog vi i och lyfte stenen. Där under satt den äckligaste padda jag någonsin sett. Stor, fet och äcklig satt den där och tittade upp på oss. Jag minns så väl exakt hur den satt där, och hur vi i ett kort ögonblick inte fattade hur den kommit dit. När vi gjorde det släppte vi stenen på den stackars paddan och sprang så fort vi kunde hem till mamma Anna-Lena och vars en glass.
Stackars padda. Där låg den i sin ensamhet under en varm sten och funderade på livet, tills tre småtjejer förstörde allting. Den måste krossats.. Usch, samhetskval är inte min grej.
Så förlåt kära padda, för att jag krossade dig och inte skänkt en tanke åt dig på sex år!
Min kära morbror vill att jag ska skriva önskelista och jag vill verkligen inte. Varför måste tiden gå så äckligt snabbt?
somebody to love
Jag blir galen. Hur kan man tro att man bara kan klampa in och röra om allting jag så systematiskt arkiverat och lämnat bakom mig som minnen? Det är inte rättvist, det är inte rättvist mot någon. Allra minst rättvist mot mig, men det spelar kanske ingen roll.. Gah. Snälla. Den här dagen var den bästa på länge, och nu är den förstörd.
Jag ska gå och lägga mig. För jag orkar inte mer just nu, tröttheten gör ingenting bättre.
blue, blue. black and blue.
när vi var barn brukade du sjunga sånger för mig
sen sjöng jag för dig
och så sjöng vi ikapp.
vi brukade gå ner till sjön också,
hänga upp och ner och berätta om hur allt såg ut
från ett annat håll
jag brukade kunna vinkla saker bättre än någon annan
nu längre vet jag inte.
allting tycks vara grummligt
och utan någon speciell anledning är upp och ner inte längre det
upp och ner det brukade vara.
veckan blir bara bättre och bättre, bäst för att den snart är slut. jag ser inte längre sätofta i ljus, det känns mest jobbigt och mörkt. vintern får mig att krympa, att tyna bort och försvinna.
förklädd gud i helgen gav mig gåshud, och jag kommer älska den tills jag dör.
jag vågar, och det är värt varenda ord jag skrivit i fem år. det behöver inte vara så komplicerat. så bra, så bra.
stop. don't stop. your liesl.
jag brukar verkligen hata när mina tankar hinner ifatt mig.
fast denna gången är det så himla bra.
ingen kan klaga, inte ens jag själv. det var så lätt att prata, så lätt att skratta och titta på varandra.
sen var det svårt att läsa om voltaire, men det spelade ju mindre roll.
jag tror faktiskt att jag vågar. jag tror att jag vill.
"jag kommer förmodligen skratta åt det här till jul"
jag tvivlar.
det är så mycket jag. jag tycker, jag vill, och framför altt jag borde. borde ger mig kalla kårar. det finns ingenting gott i borde.
allt man borde. låt oss spy på allt vi borde!
anja vandrar runt i rom. jag kan se hur hon njuter i solen på ett torg med en god bok och en kopp nybryggt kaffe. själv sitter jag och hoppas på att maten lagar sig själv om man väldigt gärna vill. jag förstår hur tråkigt detta är att läsa, men jag lovar att jag någon gång ska ge seriositet en ärlig chans.
det hade varit ball
8.20
"Jag drömde att jag gifte mig med stefan, saras fästman, och att jag hade en jätteful bröllopsklänning och mådde jättedåligt och allting var konstigt. Bröllopet var dessutom alkoholfritt! Sen när jag vaknade trodde jag att det var min födelsedag så jag somnade om i väntan på att de skulle fira mig. Och sen när mamma kom och väckte mig, och jag förstod att det inte var min födelsedag, glömde jag att det var pappas födelsedag för jag trodde det var tisdag! Så nu har jag grattat pappa jättedåligt. Känner mig dum. Hur har din morgon varit?"
Jag väcktes ur min sovmorgonsömn av världens gulligaste sms som jag var tvungen att läsa upp för morfar bara för att det var så roligt. Han förstod nog inte riktigt det komiska i situationen och gruffade mest lite till svar.
Min dag hade åtminstånde fått en fantastisk start!
Och den fortsatte i ungefär samma rytm. Jan berättade att deriveringsformlerna ROCKADE och någon var gullig i ett omklädningsrum. Dessutom träffade jag kära Rebecka på bussen hem.
Spanskaböckerna ligger i en stor hög bredvid mig och jag orkar verkligen inte.
Jag ska strunta i det nu, och äta muffins med morfar och Emma till Bonde söker fru bara för att jag ska.
kanske ar jag kar i dig
Den som stoppat mig så många gånger förr. En Linnea står mitt emot mig. Utryckslös och svag. Hon viskar, men hennes raspiga ord hörs som bedövande skrik i mina öron.
Jag har aldrig mött en så feg människa, så patetisk.
Jag vet inte vad jag har att förlora, men inte heller vad jag kommer vinna. Och låter jag det hålla på på detta viset kommer jag inte få veta något av det. Någonsin.
Det finns så mycket att tänka på, så många håll att se på saker ifrån. Men jag, jag lyssnar på Jens Lekman och låtsats som ingenting. För det brukar bli bäst så.
Jag kanske kan skriva en "shakespearean sonnet" om mina konstiga känslor. DJUUUUUPT.
kräfta och ägg
Jag är så trött att allting verkar snurra.
Hur jag än bär mig åt verkar allting återkomma till den där varma handen på min överarm och timmarna jag absolut inte sov, utan mer funderade på vad jag skulle tänka på.
Dimman skingrade sig och jag med min lasersyn lyckade se saker ingen annan såg
och det var bra för stunden. Nu är det bra, men förvirrat och jag måste skriva hela natten i
min nya ocharmiga bok för att få ordning på saker och ting.
Det är så bra. Han är så bra.
a though the news was rather sad..
Ångesten börjar släppa i takt med att mitt satans arbete växer och jag klurat ut en tråkig utklädnad till morgondagens fest, som jag för övrigt ser fram emot med iver.
Imorse upptäckte jag vinterns första spräckta knoge. Det är ett säkert tecken på att alla min drömmar och förhoppningar om att sommaren oväntat skulle komma tillbaka är krossade. Vintern kommer och jag måste stå och huttra varenda morgon i väntan på buss och tåg, jag måste fylla mitt redan proppfyllda skåp med ännu mer tunga kläder, jag måste sjunga julsånger med Staffan och Bosse och jag måste handla julklappar med känsla, för sån är jag och egentligen är det väl ingen som bryr sig.
Tänk om det vore sen vår. Skolan skulle vara en enda slutspurt och jag skulle se fram emot ett helt sommarlov fyllt av festivaler, fester och lata dagar. Kär skulle jag också vara, och glad som tusan.
Men tänk för att det inte är så, tänk att jag faktiskt bara har nio hela knogar och tänk att det svider värre än du någonsin kan tänka dig!
Anja, kan du inte komma hit och värma mig med några snygga ord?
