att hitta tillbaka
om ni vill får ni läsa.
här är den.
come on eileen
basar, ljus, kant
daterat: efter två en sen junikväll
Jag tror att en stor anledning till att jag denna sommar inte kunnat njuta till fullo av allt roligt jag hittat på är att jag för första gången på år fruktar att kvällen ska ta slut. Innan har jag kunnat njuta av varenda sekund och tagit saker och ting precis som de kommit eftersom jag vetat att jag har det bästa kvar.
Att få sätta sig på den där bussen kvart i två eller kvart i tre. Dyngrak. Smålullig. Nykter. Alltid bredvid honom. Att bli skjutsad hem bak på cykeln och hålla om hans höfter under den gröna fiskarjackan eller över den djupblå duffeln, prata om hur kvällen varit eller bara om hur kallt det är mitt på natten och ruset försvunnit något. Och att sedan komma hem, smyga upp för trappan, borsta tänderna under tystnad. Att kyssas, älska hela natten eller bara somna näranära någon som man älskar och som älskar en tillbaka. Det slår alla timmar på svettiga dansgolv, alla euforiska utrop över ”dam-dam-dam-dam-dadada-dam. Det finns en gata…”, alla druckna diskussioner och fnittriga cigarettpauser.
Att få ligga sked, känna hur han andas i ens nacke och veta att man ska vakna nästa morgon och få äta frukost i hans morgonrock.
Nu handlar kvällarna förutom fyllan om tomma tåg, långa cykelturer eller obekväma soffor. Om sms man ångrar så innerligt dagen efter, om bakfyllor och den där genomträngande längtan efter hud.
like the last unicorn
kontrapunkt
köp en hamn
vi strosade runt i fina kvarter och rotade runt i second hand-butiker
åt god lunch
och drack öl, mycket öl. det var en himla fin dag må jag säga, trots att vi höll på att dö av syrebrist på tåget hem.
i can't give it up for someone elses touch, because i care too much
från måndag lunch till tisdag morgon
det regnar
läste igår dagböcker från hösten nollsju och mindes plötsligt hur det var att kyssas hela nätter, bara kyssas, och vara sådär löjligt kär att man flyter ut i någon slags sörja av välmående. mindes allt han sa, allt jag tänkte och skrev.
jag vet ju precis hur det blir, precis hur jag kommer känna mig, och ändå utsätter jag mig för helvetet.
en helt vanlig torsdag
På ssk på torsdagskvällarna kan man dricka öl och äta mat och låtsas att det är höst och man har någonting och någon.
rätt och fel
öl
Lata stunder i solskenet med insmugglat vin
finaste finaste Rufus
chipspauser på Nygatan
karnevalståg i sommarvärme
idylliska utegårdar
vänta på bussen-poseringar
grillfester på vildanden
lullighet innan diverse kabarér och reyver.
häng med Johan i och ovanpå biljetteritältet
och avslutningsvis dans utanför af-borgen tills klockan blev sju och det var dags att åka hem.
3
"Kanske kan det bli bra såhär, kanske kan jag överleva denna jävla smärtan och bli en vän man lyssnar på blandband tillsammans med." Samma natt kysser han mig och det blir vi igen.
i've been away so long, i may go wrong and lose my way
-Tröstäter påskgodis som Tessan skickat och jag hämtat ut av en pratglad, leende man på posten runt hörnet.
-Min före detta grammatiklärare med ögon att dö för är tillbaka från var han nu tillbringat den senaste månaden. Han log och sa att jag hade blivit solbränd. Jag svarade 'tack', det kändes lite löjligt.
-Förstår inte hur jag någonsin ska kunna flytta tillbaka hem till allt grått och ångestladdat. Men så
omkring klockan sex kanske
sover och drömmer konstigt här. inatt drömde jag att jag, av en anledning jag inte kommer ihåg, satt på en stol i ett rum, tittade ut genom fönstret och grät sådär panikartat och brutalt som man bara kan göra när man är alldeles ensam eller alldeles för full. i drömmen var jag glad över tårarna och grät och grät utan att någonting hände tills jag vaknade med en alldeles torr kudde.
