keep it there
Jo, en trevlig jul var det nog. Trevligast var att promenera på standen på julaftonskvällen, minsann.
Varje år blir man lika förvånad och lika besviken över att det inte är som det var förr. Jag försöker inbilla mig att det är den obefintliga snöns fel, eller min minst lika obefintliga julmatsaptit, eller saknaden efter Hanna och Sara, men det enda det egenligen handlar om är väl att jag växer upp, växer ifrån jullyckan.
Hur kan det vara möjligt, jag förstår inte?
Dessutom är jag trött på hemligheter och trött på att inte kunna somna om nätterna. Trött på choklad är jag också, och på generande pikar. Fy.
Varför önskar man sig aldrig vettiga saker i julklapp? Nästa år, då ska jag minsann få saker jag behöver och vill ha.
Farmor, du gör ju allt för mig! Så bra, köp mig:
1. Sommar
2. Tystnad, riktig riktig tystnad
3. Adjektiv. Fabulösa adjektiv som kan beskriva hans kyssar, kärlek mellan tre lel-flickor och den där gnagande känslan som aldrig vill ge sig till känna.
Kan någon fixa fram det? Gärna snabbt. Jag skulle älska dig.
fool on the hill
Jag har så sjukt mysig ihopklibbad röst, jag kan inte sluta prata. Fast att det är just det jag borde göra. Innan idag var den bara sådär mesigt halvhalsontful, men nu. Wow. Jag ska sjunga jazziga låtar natten lång, och få gåshud och knutor på stämbanden. Vem bryr sig, det är ändå snart jul och jag är kär. Nåt mer kan jag väl inte begära?
Det som är det bästa med att skolan i stort sätt är slut är allt spännande man kan ägna sig åt när man kommer hem och inte har berg av pluggande att plöja igenom. I eftermiddags såg jag på Magical Mystery Tour och min stora kittel fylldes åter med ljusblått, bubblande Bealteselexir. Hur kan man inte gilla den, den är ju så Bealtes det kan bli och det är ju i sin tur det bästa?
Dessutom är Paul nog som allra, allra snyggast när han står på de franska bergen och sjunger Fool on the hill. Gorgeous. Jag skulle också vilja hoppa runt där och tralla; jag skulle vilja titta på någon med så varma ögon.
Gud ja. Paul.
Vi klädde precis granen, och den blev precis sådär medelsvenssonmysig och ful som det ska vara. Mysigt var det iaf, och på måndag är det julafton. Galet.
ahu-aahuu
Som om det inte vore nog måste jag lära mig allting om nittonhundratalets histora till på onsdag och jag förstår inte hur min knappa tid ska räcka till. När jag blir stor ska jag uppfinna en sovautomat, där man kan spara sömn. Varenda gång man sover mer än sina åtta timmar stoppar man in extratimmarna i maskinen, och där ligger de tills man behöver dem.
Inatt till exempel, jag hade gärna suttit uppe -klarvaken- med mina anteckningar och en kopp varmt citronvatten. Om inte annat hade jag iaf behövt det. Men det går inte för sig, jag ligger redan på minussidan i sovtimmar efter natten hon Martin. (Och en hel jävla dag i stadshallen..) Så ge mig en sovautomat och ett startkapital på sådär en veckas sömn i julklapp och jag blir glad!
Vi var ute och körde idag, det var fridfullt. Mycket mer fridfullt än jag trott att det skulle vara. Pappa pratade lugnt och jag satt mest tyst och tittade fram. Det är så grått i mitt Skåneland. Åtta dagar kvar till jul och det är bara grått. Jag var tankspridd och trött, men nog var det fridfullt.
april fools
Jag åt lax som jag aldrig ätit lax innan.
Men all lycka som bubblade i min kropp tidigare idag tycks ha lämnat mig utan att berätta varför.
Kanske är det för att mamma tror att hon vet så himla mycket. Jag är trött på människor som tror att de vet allt när de egenligen inte vet ett skvatt. Det spelar ingen roll vad man säger, hur mycket man stampar i golvet och kokar, det är ändå de som vet mest och vet bäst. Jag går och lägger mig.
kevlarsjäl
Han är allt bra fin den där Kent. De log så fint och sjöng att
vi ska alla en gång dö
Men nog struntade jag i det. Klockan slog 22:22 och jag önskade mig fler sekunder, fler ögonblick där med Sofie i handen och med en snygg tysk bakom mig. Jag önskade mig fler nätter som natten i Saras soffa, jag önskade mig snö och jag önskade att allt skulle bli bra.
De sov i bilen hem, men jag räknade gatlyktor och längtade efter sommaren. Nynnade tyst
så länge hjärtat mitt slår, så minns jag dig när,
du stack ett hål i min kevlarsjäl. Min dröm är din nu.
Snart ska jag -tillsammans med alla mina tiotusen julkänslor- sjunga falska luciasånger och äta mer julmat än alla andra tillsammans. Igår köpte jag djupa klappar och Emma väckte mig imorse med världens hostattack. Det kliar i min hals.
she's got a ticket
I don't know why she's riding so high
She ought to think twice
She ought to do right by me
Before she gets to saying goodbye
She ought to think twice
She ought to do right by me
Hur kan en dag bli så lång när jag ändå sov till åtta?
Den segade sig fram, varenda minut segade sig fram och allt jag ville var att åka hem och äta krossadchokladglass med bananer under mitt täcke tillsammans med en god bok och något fint plinkade i bakgrunden. Men nej. Istället var det lunchkonsert, kattdanser och en fnittrande Susanna. Det kunde varit bra, det kunde varit väldigt bra, men inte idag.
Jag vet inte varför jag skriver, jag har egentligen ingenting alls att säga. Men det känns bra. Beatles är förresten bäst.
saturday nights
Vilken helg.
Danska bakgator, med vanliga män och mysiga Second Hand-butiker. Vi strosade bara runt och njöt av att vi är så bra och av att måsten försvinner när man vägrar tänka på dem.
Sandby var också något bra adjektiv (jag har brist på sådana). Inom mig är det som en film. De spelar Mando Diao, och man får se små klipp när vi sitter ute på stenarna och berättar hur mycket vi älskar varandra, man får se hur Sara och jag springer över planen, hur vi dansar, hur vi sörplar vin och till sist somnar, helt utmattade, på en iskall scen. Det är en bra film, jag ska spara den i mina minnen.
Första advent, och det betyder att jag ska äta nybakade lussebullar med min kära familj innan jag tar tag i all jävla entalpi i hela världen.
21:19
Klockan börjar bli mycket. Jag tror att Joni, my sweet Joni, ska få gunga mig till sömns medan jag tänker på Tessans julklapp som börjar ta form i mina tankar. Eller inte alls. Det måste vara så speciellt, och det är bara mig själv jag har att skylla för det. Har man en gång börjat går det inte att sluta.
Inte nog med att de måste gilla julklapparna, de ska helst gråta, skratta hysteriskt eller skrika.
Jävla jul, jag är opepp på allting just nu.
Det finns bra tänkdagar, och så finns det dagar som denna. När allt man tänker på blir konstigt och förstorat. Dagar man helst skulle stannat i sängen, ätit en apelsin och sen somnat om.
Man ska definitivt inte läsa gamla dagböcker och lyssna igenom alla fina låtar som ligger ihopbundna med minnen långt bak någonstans. Det borde jag vetat vid det här laget.
