well done, sister suffragette!
Jag är lite kär i Mary Poppins idag.
Julie Andrews, som är så vacker och inte kan göra någonting fel, i kombination med en kvinna full av äventyr, kärlek och fina sånger gör den till min absoluta Disney-favorit.
Så fint, och så fullt av liv. Som våren.
Dessutom är det nu för tiden mycket roligare att höra Mrs. Banks sjunga "Sister Suffragette", sedan jag vet vem Emmelie Pankhurst och de andra faktiskt är. Titta, och njut.
Imorgon är det Valborg, det kommer bli fint. Allting nu för tiden är ganska fint, och jag hoppas att en viss man fått mitt brev.
MhjärtaÖ
Så här är den. Det är en början, kanske ett slut också.
Det handlar om henne, vår mysigt knepiga mattelärare. Honom, min smålänske namne. Och så L, L är ju som hon är. (Kanske är det jätteinternt..)
"Det var henne han borde älskat.
Gång på gång upprepade hon orden i sitt huvud eller framför spegeln.
"Han borde älskat mig!"
Det var det mest logiska, och båda älskade de logik. Hon var matematisk, hon var korrekt och riktig, men saknade inte charm. Ibland brukade hon lägga in strofer på tyska när hon pratade, bara för att hon hört honom göra det samma, fast på engelska.
Det var henne han borde älskat.
De kunde diskuterat vetenskap eller räknat ut volymen av sina kokta frukostägg, och han hade kunnat ta hennes hand när de promenerade till arbetet genom morgonstaden.
Det var ju det logiska, det enda rätta.
Ändå satt hon ensam i sin hemtrevliga centrala lilla lägenhet med alldeles för många koppar blaskigt kaffe. Hon kunde inte minnas när hon senast sov en hel natt. Det gick inte.
Så fort hon stängde ögonen visade sig bilden av honom med den andra kvinnan, den andra kvinnan hon kände allt för väl.
Istället satt hon vaken och stirrade ut genom fönstret. Mumlade:
"Han borde älskat mig..." och tänkte på hans ögon som var så fulla med liv att hon funderade på om de skulle fortsätta leva efter att hans kropp lämnat jorden. En natt gjorde hon en ekvation som visade hur hennes kärlek ökade som en funktion av tiden. Hade hon varit lagd åt ett annat håll hade hon kanske skrivit en dikt. L hade skrivit en dikt.
L hade lockigt hår och samma levande ögon som han. Hon var en hejare på att matcha kläder och pratade om litteratur, lyrik och kärlek med skorrande r. Det var henne han älskade. Det var henne han i hemlighet kysste bakom kemisalen, henne han skrev lappar till och hade i hennes fack.
Hon brukade stöta på dem på vägen till kopiatorn. L alldeles rufsig i sitt gråa hår och han lite rosig om kinderna. Att de kunde bete sig så barnsligt.
Han borde älskat henne.
Då hade inget varit hemligt. De skulle gift sig och köpt ett radhus där de skulle bo med sina två katter döpta till Cosinus och Sinus. Med dem skulle de tillbringa kvällarna, uppkrupna i vars en mjuk fåtölj framför Vetenskapens värld. Inget tramsigt prat om onödiga saker, inget prat om kärlek. De skulle vetat att de älskade varandra, att det var det enda rätta.
Han borde älskat henne."
Lomma bitch
Ah, me gust me gusta! Fint folk, en fin strand och ett gott humör.
Senare på kvällen, när jag cyklade hem med en pojke bak på cykeln som höll fast kring min midja och sjöng:
"När hon är min, stannar vi kvar hela dagen i sängen." tänkte jag att mycket bättre än så här kan det nog inte bli.
de är saker man minns
Jag älskade den. Jag ville att de skulle putta mig högre och högre, tills jag nuddade trädkronan eller till och med himmeln. Då pirrade det sådär i magen att man inte ville att det skulle ta slut.
Här är lite andra saker jag minns från min barndom:
Min rosa cykel och mina matchande rosa tofflor som drogs fram och tillbaka på gatan. Jag tror jag fick dem på min fjärde födelsedag och det var utan tvekan de bästa presenterna, med cykeln i spetsen såklart. I hela mitt liv har jag sedan tyckt om alla som heter Logan, eftersom det stod präntat över ramen.
På stenen under mormor och morfars rönn i Småland har jag tillbringat många timmar. Därifrån kunde man "fiska" ner i den lilla dammen, eller bara äta en kaka och sjunga en sång.
Min rutiga klänning, som egentligen inte var någon höjdare. Men min kärlek för den, i kombination med mammas, gjorde att jag hade på mig den var och varannan dag sommrarna ut. Hej vad jag dansade!
'Min mormor hade en mycket rolig bror. Han hette Bengt och drack groggar på en liter innan klockan var tio. På baksidan av detta skjulet, där det fanns helt galet mycket konstiga saker, växte hur mycket hallon som helst. Jag brukade gömma mig bland hallonbuskarna och äta tills min femåriga mage inte klarade av mer.
Finns det gunghästar för vuxna människor? I så fall ska jag ha en när jag flyttar hemifrån. På den ska jag halvligga och prata med en vacker pojke i telefon. Fläta manen och gunga. Denna var en present från farmor och farfar, med världens mjukaste röda man.
Fina saker minsann. Saker värda att minnas och tänka på sådär ibland.
my heart is beating, beating like ringo
bild
Jag skulle kunna offra vad som helst för våren, jag hade offrat sommaren och hösten jag så högt älskar för dessa vårdagar. (Och vem bryr sig om att det inte hade blivit lika speciellt då?)
Sitta och svänga med benen på en bänk, äta glass under körsbärsträd, sjunga Jens Lekman på väg hem från bussen och höra gruset knastra under tygskorna, läsa Boye i trädgården och bara leva. Om inte nytvättat hår är Guds gåva till människan måste våren vara det.
Idag när jag satt och stirrade på mattetalen på Meits "kluriga" prov fick jag en sådan lust och inspiration att skriva en lite saga om kärlek mellan mina lärare. Så det ska jag göra inatt, eller imorgon. Kanske får ni läsa den någon gång.
helgen i bilder
En sannerligen fin helg. Och idag är jag ledig. Det ska firas med glass, trigonomertri och ett Lomma-besök.
postcard from italy
Den här dagen har hitills inte alls varit någonting att ha, jag väntar bara på att det ska bli mörkt och natt så att jag kan somna och sova bort allt vad torsdag heter.
Helst av allt vill jag sitta på en balkong någonstans där det är varmt och vackert med en god vän, en bok och en blaskig kopp kaffe. På avstånd kan man höra en radio spela någon gammal fransk ballad och solen håller på att gå ner bakom några hus.
Jag tittar på videon ni alla säkert redan sett, första gången började jag gråta. SÅ borde livet vara. En man som läser, en som röker och en som spelar ukulele. Jag har ju alltid varit svag för ukulele:
http://www.youtube.com/watch?v=4jNAjKQMKTc
rökhuset
I lördags var jag förresten på artonårsfest, det var god mat, mycket svettig dans (läs det som mycket svettig dans och inte mycketsvettig dans. eller gör hur du vill, ingen bryr sig ändå) och trevliga samtal i diverse kök och på diverse golv. Det var fint. Mina vänner är fina.
svenska akademins otrevliga lathund
"Varför inser man inte förrän det är försent hur bra man kunde haft det..?"
Inte fan vet jag och jag orkar verkligen inte bry mig.
Jag har väl egna saker att lägga mina tankar på.
Jävel.
En SAOL kostar 173 slantar, kanske får en sådan bli min vän.
(Eller vad snackar jag om, jag som brukar skämta om att Lollo är gift med en sådan?)
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
Håkan, så fint. Så rätt. Så jag.
Jag blev lurad lite för få gånger, kanske anser inte bildade människor som de jag omger mig med att det finns tid för aprilskämt.
Jag borde plugga kemi, för går det dåligt får jag spader. Det är så mycket man borde. Och det är så mycket man inte orkar. Jag orkar mest ligga på rygg på golvet med kemiböckerna under huvudet och tänka på fina saker.
Eller läsa, jag håller nog på att bli litterär på riktigt. Jag läser tre böcker åt gången, varvat, och det vet jag att alla riktigt litterära gör. Hoppas kan man ju alltid!
På lördag åker jag till London, alldeles ensam på röriga flygplatser med (efter noggranna beräkningar) 12345 olika möjligheter att komma fel, ska jag försöka ta mig till min kära moder och en trevlig helg. Önska mig lycka till, det kan behövas!
