keep it there
Jo, en trevlig jul var det nog. Trevligast var att promenera på standen på julaftonskvällen, minsann.
Varje år blir man lika förvånad och lika besviken över att det inte är som det var förr. Jag försöker inbilla mig att det är den obefintliga snöns fel, eller min minst lika obefintliga julmatsaptit, eller saknaden efter Hanna och Sara, men det enda det egenligen handlar om är väl att jag växer upp, växer ifrån jullyckan.
Hur kan det vara möjligt, jag förstår inte?
Dessutom är jag trött på hemligheter och trött på att inte kunna somna om nätterna. Trött på choklad är jag också, och på generande pikar. Fy.
Varför önskar man sig aldrig vettiga saker i julklapp? Nästa år, då ska jag minsann få saker jag behöver och vill ha.
Farmor, du gör ju allt för mig! Så bra, köp mig:
1. Sommar
2. Tystnad, riktig riktig tystnad
3. Adjektiv. Fabulösa adjektiv som kan beskriva hans kyssar, kärlek mellan tre lel-flickor och den där gnagande känslan som aldrig vill ge sig till känna.
Kan någon fixa fram det? Gärna snabbt. Jag skulle älska dig.
