goodnight sweetheart
Min dröm om att bli litterär tycks faktiskt inte dala, som jag kanske realistiskt trott att det skulle.
Mrs Dalloway, Doktor Glas och Mosippan har redan tagit mig med storm. Vackra ord, vackra kvinnor. Men ändå, trots dessa vackra berättelser och vackra ord har jag någonstans en förhoppning om att ord ska kunna göra så mycket mer.
Beröra på djupare plan än skratt och gråt, kanske på djupare plan än någon av oss faktiskt kan förstå. Tänk en bok, där varenda ord sitter precis rätt, där man läser om så fina saker att man inte förstår dem.
Att allting handlar om mig, och om alla andra.
För jag tror på fullaste allvar att ord är det mäktigaste vi har, och jag tror lika fullt att det finns sätt att utnyttja dem på som ingen människa förstått. Eller som någon kanske har förstått, men som jag inte hittat.
Kanske borde jag skänka mitt liv åt att hitta denna min heliga skrift.
Helgen blev inte alls som jag tänkt mig, mest konstig och meningslös. (För min egen del vill säga.) Pricken över iet var såklart den borttappade gamla kameran, som jag inte bryr mig ett dyft om, men som ändå fick kittlen av ångest att bubbla över. Kanske var det också därför saker och ting gick som de gick?
Nu ska jag laga mat, sjunga en sång och se glad ut.
trade
Speldosa
Mani
Skulderblad
Lyster
Vansinne
Jag lägger dem på hög, för senare användning. (Kanske är de mer än ord?)
Anja fyller arton och grattis grattis. Själv har jag inte ens funderat på att bli sjutton, och jag kan leka liten i minst ett och ett halvt år till. Det gör mig bara glad. Ångesten över framtiden finns där ändå, fast sålänge jag inte är aderton kan jag springa ifrån den. Lägga upp tankarna på hög.
I helgen blir det dansande. Dansande, kramade och möjligtvis en del kyssar i en nacke. Jag längtar.
Fast först ska jag läsa massvis, och försova mig från jazzkören (som f.ö börjar ta död på mig igen, trots att det inte finns någon häxa kvar).
snickeboa
Hanna, Sara och jag promenerade över Bantorget och ner till Saras nya lilla söta gårdshus där hon nu ska spendera sina kvällar och övrig fri tid. Det heter Snickeboa och var så fint, Hanna och jag bubblade över av avundsjuka och åt massa chips och deriverade för att trösta oss. Där kommer vi tillbringa massvis med eftermiddagar och kvällar. Härnäst planeras en ost och vin-kväll i mitt huvud.
Min kära syster råkar fylla år idag och snart blir det kalas, fast att jag egentligen hade behövt plugga. (När behöver jag inte det?) Hon är ju dock ganska söt, så det är väl inte mer än rätt att hon också får fylla år någon gång.
draco makes me
Det regnar och allt jag vill är att vintern ska packa sina saker och åka här ifrån. Lämna plats för våren och massvis med timmar i solen utanför skolan, nere vid sjön eller på gräset utanför musikskolan. Dessutom vill jag gärna trippa runt i mina nya kängor och känna mig som Madicken. Det kan nog inte blir bättre.
Tessan gav vissa tecken på att tycka att 2007 inte blev riktigt lika bra som vi kanske hoppades att det skulle bli. Och när jag tänker tillbaka måste jag nog säga att hon har rätt. Mycket var bra, mycket var väldigt väldigt bra. Men ungefär lika mycket var grått och en aning märkligt.
Så jag känner att det är min skyldighet, för Tessans -och inte minst för min egen- skull, att se till att detta året blir allt vi drömmer om att det ska bli. Med start nu, här och nu.
Det finns en tanke. En irriterande och ganska obetyldig tanke, som funnits där länge. (Kanske ändå sedan vi började på lel..) Innan har jag alltid vetat varför, men nu? Det är annorlunda nu och jag kan inte för mitt liv förstå hur den har kunnat växa sig så stor och tidskrävande på så kort tid. Arg blir jag, för jag är ju så glad och förtjänar bättre än att kämpa mot så starka krafter. Det är bara konstigt och jag skäms dessutom en del, så det passar sig inte att berätta för någon. Eller?
Nu vet jag inte vad jag skriver igen.
Engelskaanalysen måste bli klar och jag måste lägga mig i tid, jag var ju så bra på dessa saker innan..
