saturday nights
Vilken helg.
Danska bakgator, med vanliga män och mysiga Second Hand-butiker. Vi strosade bara runt och njöt av att vi är så bra och av att måsten försvinner när man vägrar tänka på dem.
Sandby var också något bra adjektiv (jag har brist på sådana). Inom mig är det som en film. De spelar Mando Diao, och man får se små klipp när vi sitter ute på stenarna och berättar hur mycket vi älskar varandra, man får se hur Sara och jag springer över planen, hur vi dansar, hur vi sörplar vin och till sist somnar, helt utmattade, på en iskall scen. Det är en bra film, jag ska spara den i mina minnen.
Första advent, och det betyder att jag ska äta nybakade lussebullar med min kära familj innan jag tar tag i all jävla entalpi i hela världen.
21:19
Klockan börjar bli mycket. Jag tror att Joni, my sweet Joni, ska få gunga mig till sömns medan jag tänker på Tessans julklapp som börjar ta form i mina tankar. Eller inte alls. Det måste vara så speciellt, och det är bara mig själv jag har att skylla för det. Har man en gång börjat går det inte att sluta.
Inte nog med att de måste gilla julklapparna, de ska helst gråta, skratta hysteriskt eller skrika.
Jävla jul, jag är opepp på allting just nu.
Det finns bra tänkdagar, och så finns det dagar som denna. När allt man tänker på blir konstigt och förstorat. Dagar man helst skulle stannat i sängen, ätit en apelsin och sen somnat om.
Man ska definitivt inte läsa gamla dagböcker och lyssna igenom alla fina låtar som ligger ihopbundna med minnen långt bak någonstans. Det borde jag vetat vid det här laget.
jag vill helst också göra sådana där speciella julklappar som passar som handen i handsken..som den sista lilla pusselbiten man inte visste om. att det ska vara så svårt!
