Rent a Wreck

Ångesten börjar släppa i takt med att mitt satans arbete växer och jag klurat ut en tråkig utklädnad till morgondagens fest, som jag för övrigt ser fram emot med iver.

Imorse upptäckte jag vinterns första spräckta knoge. Det är ett säkert tecken på att alla min drömmar och förhoppningar om att sommaren oväntat skulle komma tillbaka är krossade. Vintern kommer och jag måste stå och huttra varenda morgon i väntan på buss och tåg, jag måste fylla mitt redan proppfyllda skåp med ännu mer tunga kläder, jag måste sjunga julsånger med Staffan och Bosse och jag måste handla julklappar med känsla, för sån är jag och egentligen är det väl ingen som bryr sig.
Tänk om det vore sen vår. Skolan skulle vara en enda slutspurt och jag skulle se fram emot ett helt sommarlov fyllt av festivaler, fester och lata dagar. Kär skulle jag också vara, och glad som tusan.
Men tänk för att det inte är så, tänk att jag faktiskt bara har nio hela knogar och tänk att det svider värre än du någonsin kan tänka dig!

Anja, kan du inte komma hit och värma mig med några snygga ord?