Rent a Wreck

när vi var barn brukade du sjunga sånger för mig
sen sjöng jag för dig
och så sjöng vi ikapp.
vi brukade gå ner till sjön också,
hänga upp och ner och berätta om hur allt såg ut
från ett annat håll
jag brukade kunna vinkla saker bättre än någon annan
nu längre vet jag inte.
allting tycks vara grummligt
och utan någon speciell anledning är upp och ner inte längre det
upp och ner det brukade vara.

veckan blir bara bättre och bättre, bäst för att den snart är slut. jag ser inte längre sätofta i ljus, det känns mest jobbigt och mörkt. vintern får mig att krympa, att tyna bort och försvinna.
förklädd gud i helgen gav mig gåshud, och jag kommer älska den tills jag dör.
jag vågar, och det är värt varenda ord jag skrivit i fem år. det behöver inte vara så komplicerat. så bra, så bra.