kanske ar jag kar i dig

Plötsligt har mig feghet hunnit ikapp mig.
Den som stoppat mig så många gånger förr. En Linnea står mitt emot mig. Utryckslös och svag. Hon viskar, men hennes raspiga ord hörs som bedövande skrik i mina öron.

Jag har aldrig mött en så feg människa, så patetisk.

Jag vet inte vad jag har att förlora, men inte heller vad jag kommer vinna. Och låter jag det hålla på på detta viset kommer jag inte få veta något av det. Någonsin.
Det finns så mycket att tänka på, så många håll att se på saker ifrån. Men jag, jag lyssnar på Jens Lekman och låtsats som ingenting. För det brukar bli bäst så.

Jag kanske kan skriva en "shakespearean sonnet" om mina konstiga känslor. DJUUUUUPT.

hade någonting att säga

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0