kräfta och ägg
Jag är så trött att allting verkar snurra.
Hur jag än bär mig åt verkar allting återkomma till den där varma handen på min överarm och timmarna jag absolut inte sov, utan mer funderade på vad jag skulle tänka på.
Dimman skingrade sig och jag med min lasersyn lyckade se saker ingen annan såg
och det var bra för stunden. Nu är det bra, men förvirrat och jag måste skriva hela natten i
min nya ocharmiga bok för att få ordning på saker och ting.
Det är så bra. Han är så bra.
och nu kommer jag få använda den lite. tack. det töntiga är att denna ballong är så töntig. det var ju ingenting alls egentligen med endå blev jag så glad över det.
jag är lite för fjollig ibaland alltså. det är ju nästan pinsamt. och stackars dig, min kära Linnea, som får står ut med att jag tjatar om ingenting. det var väl egentligen bara luft och förhoppningar som pyste ut. ingenting och massa förhoppningar.
skit också..
