somebody to love

Fjällkvällen hos Örjan var mysig, Örjan är mysig. Han bjöd på ofräsha bilder och pastasallad, men jag ville mest kramas (och då kanske inte med Örjan). Hanna är rysligt bra, och Sara likaså. Och Lolo.

Jag blir galen. Hur kan man tro att man bara kan klampa in och röra om allting jag så systematiskt arkiverat och lämnat bakom mig som minnen? Det är inte rättvist, det är inte rättvist mot någon. Allra minst rättvist mot mig, men det spelar kanske ingen roll.. Gah. Snälla. Den här dagen var den bästa på länge, och nu är den förstörd.

Jag ska gå och lägga mig. För jag orkar inte mer just nu, tröttheten gör ingenting bättre.

hade någonting att säga

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0