han spelar för djuren som följa hans takt
Barnen begravde sig i mörka, stora schalar
Och spelade trummor tills de hörde rytmen i öronen.
De åt kolor som de noggrant vecklat in i rött mjukt silkespapper.
Saften de blandat ville inte bli drucken så de lät den stå tills den, precis som barnens drömmar och förhoppningar löst upp sig och försvunnit ut i luften som obetydliga droppar.
De räknade flitigt men stannade alltid på åttan.
De hade inte ork att se äppelblommorna sakta slå ut.
Varenda morgon jag vaknar känns som natt, som att timmarna jag sovit mest bara varit bortkastad tid.
När jag går ut för att hämta tidningen påminns jag att det snart kommer vara vinter och kallt.
Vi ska sjunga Förklädd Gud och jag kommer få gåshud av min egen röst.
Jag saknar tid att tänka. Min kreativa hjärnhalva tycks krympa i god takt.
Och varenda gång jag tänker blir det såhär.
BLABLA
och
trams.
(jag som kan så mycket bättre...)
hade någonting att säga
Trackback
