mister man

I Skurup blåser vindarna de kalla höstnätterna.
Sara jag och gänget letade reda på värdshuset och dansade tills våra rugbyansträngda benmuskler skrek efter nåd. Då ramlade vi ut i regnet, skrek diverse konstiga sånger och skrattade.
Hanna var snyggast och man kunde känna medelålderskrisens vibrationer i luften.
Jag älskar er.

Jag vill inte plugga, fysiken står mig upp i halsen precis som det där talet som blir sämre och sämre för varje gång jag läser det. Men jag ska glömma det resten av kvällen, och fortsätta dansa bort mina bekymmer hos Emanuel!
Och en gång ska jag bli kreativ och söt.


hade någonting att säga
Postat av: sara

det var underbart. vill gärna göra det tusen gånger om. <3

2007-09-30 @ 16:01:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0