Rent a Wreck

Så hände det till slut.
Jag, som lovade mig själv att bloggandet aldrig skulle bli min vardag. Här är jag.
Fast jag om någon borde väl.
Jag, som sprider mina ord och tankar överallt. Sena nätter kokar mitt rum av tankar och ord, nätter när det inte finns tid att sova. När det inte finns plats att sova. När allt som finns är min ikea-lampa och mina ord på allting jag hittar.

Det var nog Sara som fick mig hit. Sara, med sin underbara svenska. Så nu ska jag ge bloggandet en ärlig chans. Om inte för min skull, för Saras.

hade någonting att säga
Postat av: sara

Tack käraste linnea, jag känner mig hedrad. <3

2007-09-25 @ 21:07:48
Postat av: anja

det är bra att du blir vardagsbloggig, när jag läser texterna känns det som när vi lärde känna varandra, när vi upptäckte allt vi hade och ja, för all del allt vi inte hade gemensamt, det var fina tider, lite deja vu att läsa nu. (nej, inga ` här inte)gud, alice spelar piano, hon slår, spelar fel, spelar igen, vardagsro where are y? imorgon!

2007-10-29 @ 11:07:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0