Rent a Wreck

Den ligger här bredvid mig, min kamera. Så länge jag har väntat, så länge jag har arbetat och sparat. Nu ligger den här och värmer hela köket. Jag är lyckligare än jag varit på länge.

                                                                          

Jag vet att jag sakt det förut, men varenda gång jag sköljer ur filen tänker jag på eftermiddagarna vi spenderade i Carros kök. Vi kunde sitta där i timmar, läsa, skratta, äta fil, dricka te och prata om livet.
Vad hände?
Jag antar att vi växte upp. Växte ifrån varandra och förändrades. På gott och ont. Allting kändes krystat, vi skrattade för att vi var tvugna och gav varandra födelsedagspresenter utan någon känska.
Ändå väcker filursköljningen en speciell känsla hos mig. Att se de små äckliga klumparna flyta ner mellan hålen får mig att lukta, smaka och känna de där eftermiddagarna.