Rent a Wreck

Det finns saker man minns från de där åren då man inte minns så mycket annat. När vi flyttade till Sätofta och jag var fyra hängde pappa upp en röd gunga i en av våra almar.
Jag älskade den. Jag ville att de skulle putta mig högre och högre, tills jag nuddade trädkronan eller till och med himmeln. Då pirrade det sådär i magen att man inte ville att det skulle ta slut.
Här är lite andra saker jag minns från min barndom:


Min rosa cykel och mina matchande rosa tofflor som drogs fram och tillbaka på gatan. Jag tror jag fick dem på min fjärde födelsedag och det var utan tvekan de bästa presenterna, med cykeln i spetsen såklart. I hela mitt liv har jag sedan tyckt om alla som heter Logan, eftersom det stod präntat över ramen.



På stenen under mormor och morfars rönn i Småland har jag tillbringat många timmar. Därifrån kunde man "fiska" ner i den lilla dammen, eller bara äta en kaka och sjunga en sång.



Min rutiga klänning, som egentligen inte var någon höjdare. Men min kärlek för den, i kombination med mammas, gjorde att jag hade på mig den var och varannan dag sommrarna ut. Hej vad jag dansade!


'
Min mormor hade en mycket rolig bror. Han hette Bengt och drack groggar på en liter innan klockan var tio. På baksidan av detta skjulet, där det fanns helt galet mycket konstiga saker, växte hur mycket hallon som helst. Jag brukade gömma mig bland hallonbuskarna och äta tills min femåriga mage inte klarade av mer.



Finns det gunghästar för vuxna människor? I så fall ska jag ha en när jag flyttar hemifrån. På den ska jag halvligga och prata med en vacker pojke i telefon. Fläta manen och gunga. Denna var en present från farmor och farfar, med världens mjukaste röda man.

Fina saker minsann. Saker värda att minnas och tänka på sådär ibland.