postcard from italy

image65

Den här dagen har hitills inte alls varit någonting att ha, jag väntar bara på att det ska bli mörkt och natt så att jag kan somna och sova bort allt vad torsdag heter.
Helst av allt vill jag sitta på en balkong någonstans där det är varmt och vackert med en god vän, en bok och en blaskig kopp kaffe. På avstånd kan man höra en radio spela någon gammal fransk ballad och solen håller på att gå ner bakom några hus.

Jag tittar på videon ni alla säkert redan sett, första gången började jag gråta. SÅ borde livet vara. En man som läser, en som röker och en som spelar ukulele. Jag har ju alltid varit svag för ukulele:
 http://www.youtube.com/watch?v=4jNAjKQMKTc


hade någonting att säga

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0