Rent a Wreck

Det var en lång korridor.
Golvet täcktes av vinröd heltäckningsmatta med mönster av fula fjädrar.
Där gick vi, han nynnandes på en sextiotalslåt jag gråtit till ett antal gånger och jag,
med huvudet fullt av en annan (man).
Det var en lång korridor.
Vi sa inte mycket, förmodligen för att det inte behövdes.
Från dörrarna vi passerade brusade ett mummel av ord,
en vind från ett skrik och en isande dimma fylld med tårar.
Men vi lyckades låta bli att höra det och han fortsatte nynna när vi passerade
dryckesautomaten.
En lång korridor.
Nynnandet försvann.
"Där är hissen."
Jag nickade, fast kanske inte synligt, och tryckte på knappen.