so real

Jag har feber. Elak, tramsig feber som gör ont och förvirrar mig. Allting är kallt, och allting är äckligt.
Jag bläddrar i Bon, för jag orkar inte läsa och ibland dricker jag lite vatten.

Den här dagen borde inte finnas. Den ska inte finnas. Februari har alltid bara tjugoåtta dagar, men bara för att reta oss vårsuktande människor trycker de in en en jäkla grå februaridag till. Det är inte meningen att låta så arg och ledsen, men jag orkar inte med mer kallt regn. För varje regndroppe som träffar rutan sjunker jag längre och längre in i mig själv, med hoppet att någon kommer och drar upp mig snart. Johan. Han kan ta mig i handen och viska ett fint ord i mitt öra, sen kan vi baka kakor till kemin och titta på varandra. Bon. Det betyder nog bra, fast jag vet inte.

Godnatt kära vänner.

hade någonting att säga

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0