tunnbröd och frågesport
Imorse, när mitt rum luktade kyla, läste jag ut Anna Karenina.
Det var så mycket sorgligare än jag trott det skulle vara och nu
är jag lite tom. Hösttrött är jag också. Det räknas inte, men håller
mig ändå inne i någon slags dimma och jag vill helst bara sova
tills det blir jul.
Så många runt omkring mig tar sig själva och det de kallar sina
liv på alldeles för stort allvar. De är så medvetna om sig själva
och sina ego att man undrar hurvida de konverserar mig mig eller
med någon i sitt huvud. Pretantiöst.
Tyskarna jag inte känner för att socialisera mig med, som jag
faktiskt inte känner för alls, ska nu ta min tid.
Bredvid min säng ligger en svart bok och en t-shirt som luktar som
hans rygg.
Det var så mycket sorgligare än jag trott det skulle vara och nu
är jag lite tom. Hösttrött är jag också. Det räknas inte, men håller
mig ändå inne i någon slags dimma och jag vill helst bara sova
tills det blir jul.
Så många runt omkring mig tar sig själva och det de kallar sina
liv på alldeles för stort allvar. De är så medvetna om sig själva
och sina ego att man undrar hurvida de konverserar mig mig eller
med någon i sitt huvud. Pretantiöst.
Tyskarna jag inte känner för att socialisera mig med, som jag
faktiskt inte känner för alls, ska nu ta min tid.
Bredvid min säng ligger en svart bok och en t-shirt som luktar som
hans rygg.
hade någonting att säga
Postat av: Anonym
jag känner igen de där egona. obehagliga människor...
Postat av: sara
ja, dem är alldeles för obehagliga för atrt orka bry sig om!
Tyskarna har åkt! Och jag är hemskt nog lite lättad..
Trackback
