Rent a Wreck

Det är den artonde maj och exakt ett och ett halvt år sedan han tog min hand på den där efterfesten i Södra Sandby. Nu är det inte vi, i en månad har jag försökt vänja mig vid tanken på att inte vara hans och knutit handen i fickan varje gång den omedvetet letar efter hans fingrar. Vi har tillbringat en timme eller två med att sätta ihop ett blandband och nu sitter vi i den gröna bilen och lyssnar igenom vårt mästerverk medan regnet öser ner utanför. Vi pratar och skrattar medan låt efter låt passerar. När vi sjunger med i Markus Krunegårds 'Jag är en vampyr' tänker jag:
"Kanske kan det bli bra såhär, kanske kan jag överleva denna jävla smärtan och bli en vän man lyssnar på blandband tillsammans med." Samma natt kysser han mig och det blir vi igen.