det regnar

ibland förvånas jag över hur hemskt dum i huvudet jag är.
läste igår dagböcker från hösten nollsju och mindes plötsligt hur det var att kyssas hela nätter, bara kyssas, och vara sådär löjligt kär att man flyter ut i någon slags sörja av välmående. mindes allt han sa, allt jag tänkte och skrev.
jag vet ju precis hur det blir, precis hur jag kommer känna mig, och ändå utsätter jag mig för helvetet.

hade någonting att säga

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0