omkring klockan sex kanske

sover och drömmer konstigt här. inatt drömde jag att jag, av en anledning jag inte kommer ihåg, satt på en stol i ett rum, tittade ut genom fönstret och grät sådär panikartat och brutalt som man bara kan göra när man är alldeles ensam eller alldeles för full. i drömmen var jag glad över tårarna och grät och grät utan att någonting hände tills jag vaknade med en alldeles torr kudde.


hade någonting att säga

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0