hum-du-bi-dum
Jag har förresten ett osunt förhållande till klockönskningar. Hela förra sommaren gick jag och stirrade på klockor, för att någon gång få se 17:17. Var klockan bara något vanligt, kanske 21:14 önskade jag ändå, bara för att vara säker på min sak. Det kunde ju vara så att regeln egentligen var att man skulle önska fjorton över varenda timme, reglen någon nu satt upp. Sen dess har jag kanske lugnat mig lite, men fortfarande pirrar det i magen när klockan visar 22:22. För det funkar, det funkar mest hela tiden.
Ha en trevlig helg folk, för det tänker jag ha! :)
glace
Denna helg är ett under. Jag har absolut ingenting att göra. Inga måste, inga borden och ingenting planerat. Det är så trevligt att ligga kvar i sängen halva dagen, äta frukost på trappan och läsa en bok som inte innehåller ord som sexuell selektion, redoxpar och enhetscirklar.
Snart skall jag vara snäll häst och heja på min kära syster, som springer 200 meter i Eslöv. Det var ett tag sedan..
Dessutom är jag så himla himla pepp på siesta. Det är bara några få dagar kvar och jag är helt stirrig. Jag ska dansa till Håkan, skratta och kramas, gå barfota i gräset och dricka vin i sölnedgången. Så fint. Jag och Johan. Tre dagars fest. Som sagt; FINT!
picknickkärlek
I söndags hade jag och Johan varit kära i sex långa (eller korta) månader. Jag var ganska sjuk och väldigt ensam, så han kom med en picknickkorg och vi tillbringade många timmar på Sätoftas vackraste äng, tillsammans med paj, grekisk sallad, fläderblomssaft och kladdkaka.
vittvitt, tomt
"Det är så mycket jag borde sagt till dig, så mycket vi borde sagt varandra."
Inte så mycket mer.
i would spend three or four lines, on describing your eyes
Fina saker:
- Häromdagen såg jag en gammal man på cykel som väjde för A-brunnar.
- Min buss åker förbi en fårhage varje morgon och det finns ett litet lamn som är så sött att det är galet. Jag får se det växa upp.
- Det är så tyst runt omkring mig, helt helt tyst.
- På söndag ska jag på picknick med världens finaste pojke.
sin 2v = livet
Säg mig, ni som kan allt.
Hur kan man vara så trött på allt, fast att leva det där glada livet är det enda man vill göra?
Ledtråd: Det kan ha någonting med körtelfeber och alldeles för mycket biologi att göra.
Rätt svar finnes på sidan 253.
Vamos a Tyskland!
För en vecka sedan var jag i Tyskland, i en söt liten by med några av de absolut bästa körsångarna i världen. Dessa råkar händelsevis också vara mina vänner. Det var varmt, soligt, vackert och mysigt, men framför allt galet roligt från stund till stund. Bilder följer, mina damer och herrar:
Godgod glass, trots Olofs gnäll om att hans var bäst.
Två fina, som bär på hemligheter.
En dirigerade dirigent vid ett övergångsställe.
Två män och en läskig Sara.
Me gusta, me gusta.
Hanna <3<3<3
Emanuel och hillsen som är alive.
Tyskarna var kanske inte min högst prioritet, måste jag väl tyvärr erkänna. Men det spelar inte så stor roll, jag slapp ju gråta när vi åkte hem och snart får jag en ny chans att lära känna detta märkliga folk.
copenhagen,
Igår åkte jag till den danska huvudstaden för att strosa, äta gott och skratta. Det var fint, lika fint som det alltid är.
Och vi vet världens bästa café, ett sådant man vill visa världen och ändå inte. 
"vi har bakat helena malm!"
Så bakade jag äntligen cupcakes med två små fina flickor. Det var mest roligt, lite gott och extremt mäktigt.
Jag har också skrivit spanska, blä. Jag kan inte prata spanska, vad tror hon?
Imorgon intar vi den stora staden i väster, det kommer bli fint.
hej valborg!
Hej nattpromenader genom Lund!
Hej kamelglas!
Hej världens bästa Sara!
Hej vackra människor i sånghög!
